Hur mycket vikt orkar en häst bära?

[I samarbete med Höjens hästhälsa]

I årets sista inlägg ska vi prata om ett stort, känsligt och vanligt diskussionsämne nämligen hästens storlek i förhållande till ryttarens vikt. Hur påverkas hästen hälsa om ryttaren och hästens kapacitet inte matchar?

I dagens samhälle är alla ämnen som nuddar vid utseende, ideal kost och träning känsligt. Därför inleder jag denna text med att förtydliga att här pratar jag vikt i förhållande till hållbarhet, välmående och respekt för hästen. Jag kommer belysa hur olika tankar, myter och mänskliga skygglappar kan orsaka långtgående bekymmer samt hur en tystnadskultur i stallen på intet sätt bidrar till förbättrad hälsa hos hästen. Vi ska även titta närmare på vilka faktorer som påverkar hur ”bärig” en häst är. Jag väljer aktivt att INTE använda ordet ”viktbärande” eftersom jag personligen inte tycker att det är ett lämpligt fack att dela in häst(raser) i.

Matcha häst och ryttare

En verksamhet som ridskolor har inte en skyldighet att ha en häst för alla kroppstyper. De har däremot en skyldighet enligt mig att vara raka och ärliga i kommunikationen till sina elever om de inte kan tillhandahålla en häst för en viss ryttare på grund av längd, vikt eller storlek. Kan inte ekipagen matchas på ett bra sätt kanske man kan hjälpa till att hänvisa till någon som har den möjligheten.

Det blir allt vanligare med viktgräns på ryttaren på dagens ridskolor och turridningar. Detta borde vara en självklarhet för att få hållbara hästar till en hållbar verksamhet. Det här kan praktiseras på olika sätt, två av de vanligaste är:

• Information kring en maxvikt för elever på anläggningen generellt, där maxtaket är satt efter den/de bäst lämpade hästarna. Har man dock en eller två sådana påverkar även det hur många matchande elever man kan ta in för att inte hästarna ska få gå för många pass.
• En lista med hästarnas namn där varje individ har en egen fast viktgräns satt utifrån hästens kapacitet och storlek. Det här är en bra metod eftersom det öppnar upp för diskussion kring ämnet på ett sätt och man ser faktiska siffror på en lista vilket gör det mer konkret.

Ta information om viktgräns på allvar

När jag var 17 år och hade praktik på en anläggning där turridning var en del av verksamheten fick jag både se och höra hur noggrann denna företagare var när det kom till vikten hos besökarna. Denna information fanns att läsa innan bokning och även som information på plats, trots detta kom det regelbundet företag/privatpersoner på event med deltagare som tyvärr nådde en bra bit över måttet för ägarens viktgräns hos sina hästar. Trots en viss argumentation från personerna så stod ägaren alltid på sig och de som trots informationen bokat ridning fick vackert avstå medan övriga gruppen red iväg. En utsatt situation för den enskilda individen på plats, absolut, men informationen gavs innan och trots det försökte det skrattas bort. Ett visst personligt ansvar måste läsas in här.

Vad är lagom vikt?

Om man ska sätta en siffra på ryttarens vikt utan att ta in hästens kroppsbyggnad i ekvationen så säger jag 11–18 % av hästens vikt vid normalhull (!).

Tabell för förtydligande:

Ryttarens balans och kroppskontroll påverkar, men inte hur mycket som helst. Det spelar ingen roll hur bra en ryttare är, väger hen 100 kilo så är det för mycket för en ponny. Är ponnyn av en modell där ryggen dessutom är lång och benställningen inte optimal så kan 50 kilo balanserad ryttare vara för mycket.

Eventuella problem måste kunna diskuteras

Jag tycker att veterinärer och equiopater/terapeuter har en skyldighet att våga diskutera ämnet med hästägare, och om problemen kan vara relaterade till att ekipaget inte riktigt är kompatibla måste detta nämnas. Om orsaken till eventuella problem inte kan diskuteras på ett vuxet sätt utan att någon blir kränkt eller tar illa upp så kan heller inte en lösning nås. Om du redan blivit arg av min text, gå tillbaka till inledningen. Här pratar jag om hästens hållbarhet, inget annat. Ärlighet är så viktigt och arbetar man i en verksamhet/företag med levande djur är ärlighet en självklarhet.

Om en hästs besvär är relaterade till att hästen rids av en ryttare som är för stor, hur kan veterinär/equiopat/terapeut aktivt välja att inte nämna det för att inte vara obekväm när de trots allt träffar hästen för att lösa ett problem? Det är hästen som är den faktiska patienten, inte ägaren. Har inte ryttaren ett eget intresse av en ärlig och öppen dialog eftersom hen tagit kontakt? Självklart måste man kunna prata även om det obekväma.

(Vikt)bärande häst, finns det?

Om vi tittar på hästen utifrån olika raser är mitt otroligt starka svar NEJ. Det finns inte en enda hästras i hela världen där alla individer är byggda precis likadant och därmed inte heller någon hästras som kan bära upp obegränsat med vikt. Därför ser jag just 11-18 % som en god riktlinje innan vi har börjat kolla på annat som spelar in här. Det finns en handfull hästraser som ses som viktbärande. Utan att nämna någon specifik ras så vill jag betona att jag arbetar mycket med flera raser som ofta ses som mer tåliga, men jag kan trots det inte säga att det finns någon viktbärande fördel hos någon av dessa raser. Man måste se till individen i förhållande till vilken typ av arbete den är förväntad att utföra. Är balansen noga avvägd blir det allt som oftast bra.

Vad påverkar hästens bärighet?

Om vi bortser från faktorer som skadehistorik, ålder, stam och passande utrustning har vi några saker vi kan kolla på när vi letar efter en häst med stabil och bärig kropp.

Ryggens längd
För att generalisera det, kort rygg = stum (stark). Lång rygg = sviktande (rörlig). En kort rygg bär sig på ett mer energisnålt sätt än en lång rygg. Ett tydligt exempel; araber har färre ryggkotor än andra hästar – bär upp sig på ett skonsamt sätt och lämpar sig därmed fint för långdistanslopp, medan ett halvblod med lång rygg ger god svikt och ett dansande steg med svikt som gör sig fint i dressyren.

Bålens längd
En öppen bål = kräver mer styrka att bära upp underifrån än en mer stängd/kort bål.

Benens placering på kroppen
Sitter benen ”nära”/centralt eller har vi mer ”ett ben i varje hörn”? Ett tydligt sätt att se skillnad på detta är att titta på unghästar. De börjar bredda sig när de musklar på sig och blir äldre, vilket bidrar till en starkare kropp med mer svikt och biomekaniska fördelar. Exakt hur mycket detta kan utvecklas är både beroende på ras och ärftlighet/stam. En god varierad träning där både bröst och bringa, men även rygg och säte, får möjlighet att utvecklas bidrar till detta. Likväl som att goda förutsättningar är ärftligt är även de dåliga det.

Tre faktorer som bidrar till sämre bärighet:

• Ofördelaktig vinkel i överlinjen. En rygg som ”hänger” mellan manke och kors utan hjälp från bukmuskulaturen.
• Som jag nämnde ovan, benens placering på kroppen. Vinklar som bidrar till att frambenen är extra långt fram/bakbenen långt bak ger en öppen bål som i sin tur utsätter ryggen för onödig belastning.
• Benens vinklar och hovarnas kvalité. Ingen häst utan hov har vi nog alla hört? Har du en häst med rätt förutsättningar så kan den tyvärr förstöras snabbt på grund av fel benställning, fel verkning eller fel skoning. Tänk på att en liten höjdskillnad, vinkeländring eller tyngd i hoven påverkar hela rörelseapparaten och således hela kroppen. På gott och ont.

Alla dessa faktorer är något man kan träna runt och hjälpa på traven med kunniga hovslagare, equiopater, veterinärer och ryttare. Med en noggrann hästhållning kommer man väldigt långt.

Tre problem/skador som kan uppstå om balansen mellan hästens storlek och ryttarens längd och vikt inte är rätt:

• Överansträngning av hästens distala leder (hov/kron/kotled)
• Problem med smärta i rygg/länd som påverkar bärigheten.
• Försämrad kapacitet och tydlig ovilja till arbete.

Självinsikt vs självklarhet

I denna artikel (som blir årets sista) väljer jag som sagt att belysa något känsligt. Men det är så viktigt att se självklarheten i att bidra med större självinsikt! Kan vi bara bortse från vår egen ”lättkränkthet” för en stund och fokusera på den andra individen, den fyrbenta själen med sin egen personlighet som vi får chans att känna in, kommunicera med och utvecklas tillsammans med? Jag önskar att vi kan pröva att vara osjälviska, se till hästens bästa och ta vårt ansvar som ryttare, ägare, medryttare, kusk, skötare eller verksamhetsansvarig och se hästens hälsa först oavsett om det gäller ryttarens vikt, hästens utrustning, typ av träning osv.

Vad kan du göra för din häst? Kan du stänga av allt omkring i livet och fokusera 100 % på nuet, kan du andas på hästryggen? Kan du sänka alla krav och bara vara med detta fantastiska djur?

På en föreläsning jag hade för några år sen så påstod en person att om vi människor tycker något är roligt och glädjefyllt så känner hästen automatiskt detsamma. Jag var tvungen att genast säga emot. ”Nej. Däremot, en glad häst som njuter av att träna med dig och ditt sällskap gör DIG glad. Det gör DIG lycklig”.

Nu laddar vi för ett 2022 med fokus på glädje, hållbarhet samt starka, friska och glada hästar!

PS Vill du träffa Höjens Hästhälsa och få chans att ställa frågor? Missa då inte Eurohorse i Göteborg i slutet av februari! Datum och tider för Höjens hästhälsa kommer på vår Facebooksida lite längre fram - så håll utkik! 

Ann-Sofie Svensson, Höjens hästhälsa Länk till annan webbplats.

Läs mer om vår hästförsäkring här